Det känns som om jag inte tar tillvara på varje dag utan bara går och väntar på att få opereras och sen, sen ska livet börja...
 
Jag vet att det är helt galet att inte göra det bästa av varje dag men just nu tar min vikt alldeles för stor plats i min hjärna. Det känns som om vikten är ett hinder jag måste över/förbi för att kunna börja leva på riktigt igen.
 
Inga kläder sitter bra, jag känner mig obekväm i allt jag tar på mig. Resåren i byxlinningarna rullar sig neråt och det finns inget diskret sätt att få linningen att sitta bekvämt igen. Suck!
 
Måndag måste jag ringa och trycka på och påtala vårdgarantin - jag orkar inte vänta ett halvår till....
Inget är som väntans tider,
Det är många som skriver om de olika bieffekterna av operationen, dvs problemen med hur, när och vad man ska/kan äta. Jag har funderat på de olika upplevelserna, funderat på vad som känns som den störtsta utmaningen för mig.
 
Sen vet jag att det verkar vara olika saker som blir akilleshälar för varje person. En del får svårt med fet mat, andra med socker, vissa med drycken och andra klarar av att äta allt men i lagoma doser. Det är svårt att gissa sig till hur min kropps reaktion blir, jag kan ju bara säga vad jag hoppas på.
 
  • Läsk, kolsyrad dryck, saft, öl mm klarar jag mig utan.
  • Socker och godis vet jag att jag kan avstå om jag aldrig tillåter mig att kliva på blodsocker karusellen. Under min period med LCHF kost så hade jag inget sötsug överhuvudtaget men om jag unnade mig något tex i samband med kalas så var jag genast sötsugen så fort blodsockret gick ner... men åt jag inget sött så hade jag inget problem med att avstå.
  • Chips och andra snacks är inte heller något jag är speciellt förtjust i, jag tycker mest att det klistrar sig fast mellan tänderna...
  • God mat tycker jag om - men god innebär inte automatiskt fet och inte heller behöver det innebära kolhydratrikt - så det känns inte heller så jobbigt.
  • Svårast för mig känns detta med drycken, att inte kunna klunka vatten utan instället måsta lära mig smådricka hela tiden. Vanligt icke kolsyrat kranvatten. Jag ÄLSKAR vanligt vatten - det är det absolut godaste i dryckesväg jag vet. Men om jag lär sig smådricka så borde det inte bli så att jag måste släcka törsten genom att klunka i mig en halv liter?!
  • Äta ofta kan vara ett problem om man inte är så till att man enkelt kan ta mellanmål på fikarasterna. Men det känns ändå inte som något som ska ställa till det helt. Så länge frukt funkar så kan jag väl ta till en sådan som mellis.
  • Äta långsamt och tugga väl tror jag blir en utmaning, i alla fall i början. Jag har försökt tänka efter hur jag idag äter och har kommit fram till att jag nog tuggar alltför dåligt. Behöver börja öva på det redan nu.
Undra om jaga glömt något? Nåväl, listan kan kompletteras.
 
Inser att jag när jag skrev listan på flera ställen skrivit man istället för jag - inte bra - dags att lära mig säga jag! Om JAG gör detta så är det JAG som ska lära om MIG - inte någon som ska göra som man ska...
 
Vad vore livet utan vatten?,
Sjukgymnasten jag går hos för att försöka stärka mitt knä väckte en liten glimt av hopp hos mig idag.
Vi kom in på vikten eftersom det i allra högsta grad påverkar mitt knä och min smidighet. Jag berättade var jag står och vilken tidsram jag fått målad upp för mig.
- Men gäller inte vårdgarantin? frågade hon. Den garanterar ju dig vård hos annat lasarett om du inte kan få tid inom 3 månader...
 
Detta måste jag genast kolla upp!
Sen vet jag inte vilka andra alternativ det finns förrutom sjukhuset jag "hör" till men det är absolut värt ett försök.
Ska jag genomföra denna operation så vill jag helt inte behöva vänta 8 månader till, fastän jag förstått på en del andra vars bloggar jag läst att det finns vissa som väntat år på sin operation.
 
Det som känns absolut värst med en tidsram på 10 månader from remiss är att jag idag har ett BMI på 40,5 - dvs precis på gränsen till att få göra operationen. Det känns helt absurt att jag måste se till att hålla dagens vikt i ca 6 månader till för att inte missa min chans till denna lösning! Det är ju en inställning som inte rimmar med min önskan om att få bra matvanor och ett sunt tankesätt.
 
Nåväl, jag ska ringa runt lite och kolla vad som gäller och vilka möjligheter jag har. Håller tummar och tår!
Felprogrammeringsrisk,