Nu står jag här - 45 år och överviktig.
I kön för en gastric bypass operation.
Med alla möjliga tankar som snurrar omkring i mitt huvud...
 
På ett sätt känns det som om jag ger upp om jag väljer operationen, tar den "enkla" vägen... Fastän jag vet att en operation inte är en enkel väg. Det är en väg med många risker och många val som måste göras - samtidigt som det kan vara min enda chans att äntligen, en gång för alla, få ner min vikt och möjliggöra det liv jag vill leva.
 
Jag är så less på att vara överviktig, på att inte kunna köpa vanliga kläder, att inte känna mig bekväm i min kropp - en kropp som inte orkar göra allt och som nu börjar ta stryk av övervikten.
 
Jag har hamnat i ett moment 22 med min hälsa.
Jag har kronisk magkatarr och jag har opererat den övre magmunnen för snart 15 år sedan. Jag lider av daglig halsbränna och en överkänslighet som jag lätt skulle kunna vara utan. Jag måste äta ofta och rätt för att hålla magen i trim och det är inte allt som mottas med hurrarop.
Sedan några år tillbaka har jag fått extraslag på hjärtat och medicineringen för att hålla dessa i schackt försämrar min syresättning och gör mig ännu mer andfådd än jag skulle behöva känna mig. Mao är det jobbigare att motionera och jag svettas som en gnu vid minsta ansträngning.
Nu har även ett knä börjat värka - utredning pågår och det lutar mot minisk eller artros. Mao försämras mina förutsättningar för att motionera ännu mer. Promenader funkar inte just nu utan det är cykelturer för hela slanten, tur det är sommar...
 
Jag inser själv att det är nu eller aldrig - jag måste få ner min vikt för att ge mig själv de bästa förutsättningarna. Frågan är bara hur jag ska gå till väga. Och det är ingen lätt fråga, tyvärr.
Nu är kötiden för en operation 10 månader från remiss så jag har flera månader på mig att bolla dessa frågor, på gott och ont. 10 månader är lång tid, speciellt när jag känner att det är nu det gäller och det finns ingen tid att förlora!
Nu börjar vi...,